Medusas skratt

Medusas skratt av Hélène Cixous (1975) och Ordkonst  och bildkonst av Pär Lagerkvist (1913) är två av de böcker som jag nyligen läst och skrivit om i kursen i Kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet. Båda har varit intressanta att analysera om än relativt svårgenomträngliga. Medusas skratt är en feministisk klassiker, en essä skriven av den intellektuella författaren, dramatikern, poeten och professorn i litteratur och filosofi, Hélène Cixous.

Cixous lanserar begreppet ”écriture féminine” – ”den kvinnliga skriften”. Huvudpoängen är att kvinnor ska skriva sig fria från patriarkalt förtryck. Genom att skriva kan kvinnor närma sig sina kroppar, sin sexualitet och sina ”kvinnliga erfarenheter”. Man kan tycka att Cixous närmar sig essensialism men i en artikel i DN så hävdar hon att hon står närmare Judith Butler ”jag pratar om förväntade roller, inte essens. Kvinnor är inte nödvändigtvis feminina; vi är alla bisexuella i olika grad…” Cixous understryker dock att vi behöver uppvärdera det kvinnliga oavsett det är konstruerat eller inte.

I Ordkonst och bildkonst gör en mycket ung Lagerkvist (han var bara 22 när manifestet gavs ut) upp med dåtidens samtida litteratur som han tycker är undermålig. Han vill att litteraturen ska inspireras och befruktas av de strömningar inom konst som då var aktuella såsom kubismen och expressionismen. Lagerkvist ogillar skarpt det realistiska och ”psykologiskt tjafs”. Boken är underhållande att läsa även om jag inte håller med honom i sak.

Det här inlägget postades i Att skriva, Läsupplevelser och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *