Sista, sista nu

God fortsättning på det nya året! Tiden har en tendens att rinna iväg och redan har det hunnit bli 2017! Nytt år, nya föresatser och nya möjligheter! Eller hur? Det här året blir förhoppningsvis ett spännande år. Just nu sitter jag med mitt manus till Jag vet inte vad som händer och gör det allra, allra sista. Det innebär korrläsning men också några små språkliga justeringar här och var.

På ett sätt känns det som om en aldrig blir klar med ett manus. Känslan är att en kan fila och bearbeta hur länge som helst. Så i någon mening gäller det också att bestämma sig. Nej, nu är det klart! Det är ju viktigt att gå vidare också. Jag har lämning på manuset den 9 januari. Då ska inlagan sättas. Därefter väntar korrläsning av den satta inlagan och därefter provtryck och tryck. Det ska bli så roligt!

Av min kära och fina dotter fick jag två mycket läsvärda böcker i julklapp. Filippa är en fena på att hitta passande presenter och till mig gav hon Linn Ullmans De oroliga och Karolina Ramqvists Det är natten. Den sistnämnda handlar om skrivandet och författarskapet och De oroliga handlar om Linn Ullmans föräldrar; Liv Ullman och Ingmar Bergman. Två helt olika böcker, båda mycket bra! Finns det något bättre än att läsa riktigt bra böcker förresten? Inte mycket, skulle jag vilja säga.

Det här inlägget postades i Att skriva, Bokutgivning, Jag vet inte vad som händer och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *